^

English

Contact

Father & SON INC

Träffar Kristian Pohl på stan. Vi äter lite och dricker en öl eller två. Vi pratar om inget speciellt, vi pratar om allt, vi pratar om livet. Han undrar om jag skulle kunna tänka mig att plåta en fiktiv presskonferens med hans parhäst Eirik V Johnsen som ett projekt till deras Deadline Art Collective.

”SJÄLVKLART!!” svarar jag. ”Vilken ära. Vad har ni tänkt er?”

 

  ”Inte alls faktiskt” svarar Kristian, ”men kanske hyr vi ett hotellrum och går in i karaktärerna, så får du 10 minuter på dig att försöka styra upp någon form av plåtning där inne. Kanske är vi skitjobbiga och har stor hybris, eller nåt”.

 

  Allt låter ju som vilken vanlig plåtning som helst för mig. Lysande upplägg. Vi går vidare, hamnar på vinbar och tar ett glas eller två, eller tre och börjar prata om vänskap, broderskap, blodsband…om hur man inte väljer sin familj, men sina vänner. Vi kommer in på våra föräldrar. Fulla män med känslor hamnar alltid i samtalet om fadern. Vi hamnar där, och jag slänger ur mig att jag vill plåta Kristians och Eiriks pappor istället för dem! Vi tar in en flaska vin! Nu handlar detta om att plåta min pappa. Som är död. Och som jag saknar.

 

  Dagen efter hörs vi igen och dessvärre har vi nu 200 ideér om fotografering. Jag tycker inte man ska ha någon idé alls när man fotograferar. Man tar det i stunden. Eirik briefas och vi bestämmer trots allt att Deadline Art-papporna ska vara med. På något sätt.

 

  Hotellrum bokas några månader senare och pappor och söner är där. Sönerna i karaktär…papporna ovetandes om vad som ska ske. Jag med! Allt jag har med är en vit fond som jag vill tejpa upp i rummet….kanske mest för att låta ”offren” tro att jag har en plan, men det har jag inte. Jag har inte varit så här nervös sedan jag fotograferade Ernst Hugo Järegård 1994. Det här är skitviktigt för mig. Jag ska plåta pappa!

 

  Vad som händer på det där hotellrummet är ganska vagt…jag kopplar på autopiloten och bara kör. Jag ser att även Kristian och Eirik gör det också. Allt jag gör är att slänga åt dem en rulle gaffatejp, sen sköter de sig själva…helt oregisserade.

 

 

Vad vi egentligen kommer fram till är kanske att vi plåtat dig! Och mig! Och våra pappor! Och va fan….kanske även våra mödrar, döttrar och vår granne…tiggaren på gatan och advokaten i hörnlägenheten på finaste adressen. Vi är alla människor, med samma drömmar, känslor, och rädslor. Vi är LIKADANA!

 

Sthlm 2016-11-11

 

Johan Bergmark

More material from mentalpropell?

To experience other projects from the deadline art collective and our partners, please visit mentalpropell.com. The mentalpropell partnership have published more than 30 art projects in the last 16 years and more artwork is added as we go along. To get notification of new projects, please sign up at the bottom of the page.

 

Selected artworks from Johan Bergmark and the @deadlineartcollective is available for purchase at uponwalls.com.

Like what you see?

Keep up to date on all of our content by subscribing to our newsletter!

Submitting Form...

The server encountered an error.

Form received.